AnnaaAndersson

De går utför, de är inte som de var för 1 år sedan. Min känsla just nu är att jag känner mig "undanknuffad", att man inte duger eller räcker till. Jag hatar det, jag vill verkligen inte känna så.

Lusten att åka utomlands i sommar försvann, snabbare än vinden. Men jag har fått gå och trott ett x antal månader, och sen kommer bakslaget. Tack för de, de känns ju bra! "underbart är kort"
Likaså ett åka till Stockholm som vi pratade om.

Vill du att jag slutar vara sur, arg, irriterad? Börja tänk efter före.
Jag orkar inte med det här mer, men vi är två om saken och med tystnaden så säger du mig bara att du inte vill ha mig till vän längre? De kanske inte är så men de känns verkligen som de, när du ignorerar istället för reder ut. Då känns de som att du tycker att de är "onödigt", men de kanske är så? Att de är onödigt, att vi är vänner?

Du sa förr att du skulle tänka innan, så att de inte blev såhär igen. Men nu är vi där.
Jag vet inte vad jag ska tro, eller vem jag ska tro.
De har hänt nu, både 1 och 2 gånger. 1 och 2 gånger för mycket.

Vill du ha det såhär? De vill inte jag, men vi är två om saken, felet ligger lika mycket hos dig som mig.

Och jag skriver inte här för att alla ska "se", för jag vet att de är ändå inte en enda jävel som bryr sig. Iallafall inte om jag skriver om mig själv. Jag skriver här för att du ska se, kanske för att du ska reagera, du svarar ingen annanstans.  Jag skriver också här för att de är min plats att uttrycka mig!

Hur vill du ha det?
Får jag inget svar nu då ger jag nog upp, de är något jag verkligen inte vill,
men vad fan ska jag göra, vad vill du att jag ska göra?