1 år

Snart har de gått ett helt år, de har gått så himla fort allihopa.
Känns som de var igår jag var på begravningen. Som att de var igår jag fick veta att hon var död.
Tänker så himla mycket på Gunnar som nu är själv, tur att han har otroligt fina barnbarn som han kan besöka. Så har han ju oss han är här väldigt ofta och de gör mig absolut ingenting. Finns någon ingen som är så "mysig" och snäll som Gunnar.
Lika så var Saimy, hon var alltid glad, skrattade alltid. Fick en alltid att skratta. Fixade alltid så att alla hade de bra. Två genom bra människor, så synd att sådana människor inte får leva kvar längre utan tas bort alldeles för tidigt. För sådana människor behöver vi i den värld vi lever i.

Gunnar hade skjutsat och hämtat mamma och pappa i lördags, han ville inte ha pengar för de. Och ikväll när han kom hit då har han med sig massa kött och grejer. Sen precis innan han skulle gå hem så hade han beställt nå grejer med pappa och pappa sa att han inte behöve betala något för att han hade skjutsat dom, vad gör inte Gunnar då jo han kommer in och ger mig en hundring bara sådär.

Men jag får väl ge tillbaka genom att fota barnbarnen åt honom och skriva ut och rama in lite bilder.

Men han är snäll, så otroligt snäll och de är jobbigt att se honom såhär, jobbigare var de i början men de känns fortfarande. För de kommer alltid stå en stol tom efter Saimy. För de märks extra mycket när en sådan människa försvinner, en så glad och livfull människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback